som en sotares mardröm
För länge sen älskade jag livet. Och jag tror livet älskade mig tillbaka. Jag flög på mina egna vingar utan att vara rädd för att falla. Sen föll jag. Hårt och mycket. Var långt ner på botten och skrapade knäna. En gång levde jag som jag lärde. Sen levde jag som en skolkare i mitt egna klassrum. Nu lever jag i skuggan av det som varit. Rätt så sotigt där. Som en sotares största mardröm. Jag brukade inte vänta. Nu väntar jag hela tiden. Jag brukade inte söka. Nu går sökningen automatiskt. Jag brukade älska livet - Nu väntar jag på livet.
Kommentarer
Postat av: olivia
fint skrivet!
Postat av: Kim
oerhört fint, är de du sanna?
Postat av: Sanna
Ja Kim det var jag. Jag blev avslöjad! Tack så mycket gumman! Och tack Olivia=) / poeten :P
Postat av: petra
starkt att du ventar po det andra jobbet, holler tummen for dig!!
Postat av: Sanna
Tack petra! jag är nervös när ajg tänker på det usch! hoppas ni har det bra=) puss
Trackback
