Sluta upp att kasta pärlor åt svin.
Dom är otrogna. Dom knarkar. Dom ljuger. Dom drar. Dom skriker. Dom slår. Dom jävlas. Dom är egoistiska. Dom bryter ner. Svin alltså. Jag tror många är drabbade av svininfluensan, fler än vad man tror. Svininfluensan som den andra partnern ger. Som man får som ett litet brev på posten från sin käresta. Svinen vi inte kan vara utan.
Jag har kastat många pärlor åt svin. Jag har tagit mycket skit allt för många gånger. Jag har stått ut, härdat, tänkt på att allt blir bättre. Väntat, suckat, gråtit. Jag har förlorat många strider när det har slutat med att jag blivit nummer två. Det finns alltid en andra tjej. Alltid, tills man hittar den där Någon, då finns det inget annat. Vare sig det handlar om tjejer eller killar så måste man sluta upp att kasta pärlor åt svin. Det gynnar inte. Det sänker en bara.
Är det så att det finns en person till alla? En käresta som finns i vått och torrt, i sjukdom, lust och nöd?
Någon som rättar sina behov efter dina, kompremissar så att båda blir nöjda?
Någon som en dag står framför dig, kanske ute i mörkret en stjärnklar natt och just i den stunden, när en vindpust drar förbi säger att den alltid ska finnas där för dig.
Någon du känner dig trygg med som kan dig innan och utan och vet hur du ser ut när du är ledsen, glad, lycklig eller lättad. Någon som vet hur ditt ansikte ändrar min av bara ett litet ord?
Någon du kan vara dig själv inför, som du kan svära åt, skrika på, grina inför, någon som ser det unika inuti trots problem och bekymmer.
Jag tror det finns en Någon. Allt innan är bara en prövning. Hur låg man kan bli, hur dum man kan känna sig, hur ensam man blir när man inser att han eller hon inte var den där Någon.
Trots att jag tror att det finns någon för alla är ju inte jag direkt något bra exempel för att leda denna teori. Jag kommer nog inte kamma hem något pris i att hålla fast till mina teorier heller. Jag åker dit jag också ibland, jag tror att det ska funka men inser att det gör det nog inte, men då försöker jag lite till och så nej, nej nej, då är man där igen.
Svininfluensan måste förgöras. Pärlorna är kastade. Sträck på ryggen och ta tag i allt mina vänner. Ni är många runt omkring mig som har olika problem och åkommer av eran sjukdom, men ni är värda så mycket mer. Det är jag också. Vi behöver inget vaccin - vi reser oss ändå.
Det där var lite nattpoesi. Nu blir det natta. Kärlek till er! Puss Sandberg!
Jag har kastat många pärlor åt svin. Jag har tagit mycket skit allt för många gånger. Jag har stått ut, härdat, tänkt på att allt blir bättre. Väntat, suckat, gråtit. Jag har förlorat många strider när det har slutat med att jag blivit nummer två. Det finns alltid en andra tjej. Alltid, tills man hittar den där Någon, då finns det inget annat. Vare sig det handlar om tjejer eller killar så måste man sluta upp att kasta pärlor åt svin. Det gynnar inte. Det sänker en bara.
Är det så att det finns en person till alla? En käresta som finns i vått och torrt, i sjukdom, lust och nöd?
Någon som rättar sina behov efter dina, kompremissar så att båda blir nöjda?
Någon som en dag står framför dig, kanske ute i mörkret en stjärnklar natt och just i den stunden, när en vindpust drar förbi säger att den alltid ska finnas där för dig.
Någon du känner dig trygg med som kan dig innan och utan och vet hur du ser ut när du är ledsen, glad, lycklig eller lättad. Någon som vet hur ditt ansikte ändrar min av bara ett litet ord?
Någon du kan vara dig själv inför, som du kan svära åt, skrika på, grina inför, någon som ser det unika inuti trots problem och bekymmer.
Jag tror det finns en Någon. Allt innan är bara en prövning. Hur låg man kan bli, hur dum man kan känna sig, hur ensam man blir när man inser att han eller hon inte var den där Någon.
Trots att jag tror att det finns någon för alla är ju inte jag direkt något bra exempel för att leda denna teori. Jag kommer nog inte kamma hem något pris i att hålla fast till mina teorier heller. Jag åker dit jag också ibland, jag tror att det ska funka men inser att det gör det nog inte, men då försöker jag lite till och så nej, nej nej, då är man där igen.
Svininfluensan måste förgöras. Pärlorna är kastade. Sträck på ryggen och ta tag i allt mina vänner. Ni är många runt omkring mig som har olika problem och åkommer av eran sjukdom, men ni är värda så mycket mer. Det är jag också. Vi behöver inget vaccin - vi reser oss ändå.
Det där var lite nattpoesi. Nu blir det natta. Kärlek till er! Puss Sandberg!
Kommentarer
Postat av: PETRA
men du bitterfittan, kan du någon gång låta våran topnotchare sanna komma fram och skriva om lite roliga sakar också? ;);)
Trackback
